Sitter och lyssnar på Lillasyster. Gamla minnen väcks till liv och tankarna snurrar, men jag fortsätter lyssna.

 

Tänker på den där gången då du ville bjuda mig på en spelning med Lillasyster.
Tänker på vad som kunde hänt om jag sa ja istället för nej.
Hör hur du sjunger med i låtarna och ser hur jävla lycklig du är.

Vet inte om det är så fortfarande är så men då var Lillasyster ditt absoluta favoritband.

Vet inte om jag gillar Lillasyster egentligen eller om det bara är dig jag tänker på (tror det är det andra).

 

Varje gång jag hör Lillasyster väcks gamla minnen till liv, tankarna börjar snurra och jag känner en konstig känsla. Konstig men helt underbar känsla. Tror att det är känslan jag hade då. När allt var så jävla perfekt och helt underbart. Jag var lycklig, du var lycklig.

 

Men allt kan inte alltid vara så perfekt. Saker och ting förändrades.
Vi började bråka om allt och inget, stora och små saker. Onödiga grejer.

Plötsligt dök en känsla upp att jag inte kände dig längre.

 

Jag vet inte vad det var som gjorde det, men du var förändrad.
Det var något som inte stämde lika bra längre.
Kanske var det att jag ifrågasatte allt du gjorde. Vilka du skrev, pratade med, tänkte på.
Jag gjorde ett stort misstag som jag ångrar än idag. Mår så jävla dåligt över det och om jag kunde spola tillbaka tiden skulle jag göra det så det inte händer igen. 

 

Jag saknar dig sjukt mycket. Tänker inte på dig varje dag (som jag gjorde förut), men jag känner mig inte hel utan dig. Det är något som inte är som det ska och jag vet inte om jag orkar att ha det så här längre.
Jag måste få träffa dig snart. Måste få prata med dig snart. Måste få känna din kropp emot min snart.  Jag saknar dig så jävla mycket och ångrar att jag dömt dig.

 

Man vet inte hur bra man har det förrän det bra har tagit slut♥.

 

 

 

 

 

 

dagar som denna vill jag bara ge upp precis allt! känner mig totalt värdelös.